JOBBigt värre

Ja, här sitter jag i mörkret. Jag är riktigt trött idag av någon anledning och känner inte världens eufori över att sitta och jobba ikväll men det måste jag göra. Vi ska göra ny musik till redan färdiga sånginspelningar. Vi har en annan uppgift också som vi ska göra men jag ligger lite behind. Anledningen är att jag spenderade halva förra veckan med min jobbansökan.
Jag har alltså sökt jobb hos ett företag som heter Epidemic Sound som är ett ljudbibliotek för att förenkla det väldigt mycket. De har massa låtskrivare som jobbar för dem med att skriva instrumentala låtar á 1-2 minuter som ska passa i tv-sammanhang. SVT har bland annat köpt in sig som kund. Här nedan så kan ni lyssna på min ansökningslåt:

Shadows of the West

Nu så ska jag ändå dra mig mot mitt lilla musikrum, efter reprisen av Time Out.

Golf!

Mors lilla Olé

I helgen har fina mamma varit här och hälsat på! Det var mycket trevligt. Vi har shoppat nödvändigheter. Massa mat och en ny tv-möbel bland annat, vilket var perfekt då vi nu kan titta på tv i sovrummet också. Tack så mycket! Alltid så trevligt att träffa familjen.

Jag måste säga någonting Melodifestivalen igen. Det är ledsamt hur dåliga låtarna är. Men vad håller de på med med alla dessa plagiat? Få har väl missat Dannys ripoff, men hörde ni hon Loreens låt i lördags, "My Heart Is Refusing Me"? Tänk på den låten och lyssna sen på denna Kato feat. Jon's monsterhit från i somras eller förra sommaren, minns inte riktigt.

Kato feat. Jon - Turn Your Lights Off

"Wooh, come on baby turn your lights off"

"Wooh, my heart is refusing me"

Det är nästan identiskt! Jag som skriver musik själv har all förståelse för att man ständigt "lånar" saker från andra, men skickar man in bidrag till Melodifestivalen så kanske man inte väljer en låt som låter som förra årets sommarplåga... Jag håller tummarna för att RedOne totalerövrar allt med sitt bidrag i sista omgången.

Nu så ska jag fortsätta mysa på denna alla hjärtans dag kväll. Tur att man har en sån fin person vi sin sida!

 

Golf!

Gary

Jag måste ju reflektera lite över Gary Moore. Allting annat vore ju en hädelse av mig.
Att få en gitarr att gråta, making the guitar cry, är ett vida känt begrepp. Lika känt som det för mig också är överskattat. Jag har i mitt liv hört många gitarrister. Jag har hört dem få gitarren att sjunga, vråla, prata och skala potatis, men bara en person har lyckats få gitarren att lipa, och det är Gary Moore.
Jag brukar inte vara den som reflekterar längre stunder vid kändisars bortgång, i alla fall inte på ett personligt plan, men sedan jag fick min första gitarr och musiken mer och mer tog över mitt liv i sjunde klass så har man ju på ett sätt flytt in i en värld av strängbändande fosterföräldrar på ett sätt. Hade jag inte varit hemma sjuk den där dagen när det var "Top 10 at 10 - Guns N' Roses" på MTV så vet man ju aldrig riktigt vad som hade hänt. Men Slash upptäckte jag i vilket fall, och det förändrade mitt liv. Men när jag sen fördjupat mig i mitt gitarrnörderi så är det ett fåtal personer som nått en typ av gudalik status hos mig. För mig är den ultimata gitarristen den som kan spela med känsla. Så, i kategorin "gitarrister som verkligen berört mig" finns bara några få. Gary Moore är en av dessa.
För att göra en väldigt lång historia kort så kan jag med 100% ärlighet stå för att jag tycker att han är den bästa bluesgitarristen som funnits, och att bara bli 58 år, det är fel.

Lite av mina favoritklipp dårå:

8.22-24 kan vara det bluesigaste som spelats.

Gary Moore - Red House live Wembley

Gary Moore - The Messiah Will Come Again live Montreaux

Golf!

Das Boot

Ja Melodifestivalen fick ju en tragisk start som vanligt. Bara skit, vissa värre än andra. Jag blir så ledsen, liksom, SÅ svårt är det inte att skriva låtar. Jag tänker inte vinkla det så mycket åt att "jag skulle kunna göra det bättre", det lämnar jag åt sidan. Jag kan istället säga att det finns många personer jag känner som skriver väsentligt mycket bättre låtar än det som är med i delfinalerna. Dock så är det ju Christer Björkmans & co's fel. Det handlar ju om mer än en bra låt. Vi får ju lite skön inside info från skolan angående sånt här och man blir ju lite ledsen.

Titta här. Jag har äntligen köpt mitt första par boots! Nu ger jag mig ut i ett lite outforskat territorium genom att visa upp en modepryl som jag har införskaffat för allmänheten. Jag vet själv hur duktig man är på att såga folks sinne för stil, och jag kan bara höra hur folk hånskrattar åt mitt val av fotsvettsinkvarterare. Se och njut. 625 kr på rea. (Musiken till Bröderna Cartwright spelandes i bakgrunden när ni tittar på bilden tack).

 

Just nu ser jag på Sopranos eftersom Rosanna är barnvakt åt Dixie. Världelöst att det ska gå just nu då jag egentligen borde skriva topline (text och melodi) till ett track vi har fått av Per som uppgift i skolan. Melodin är i och för sig klar, men text är inte min starka sida alla dagar så det kan ta ett tag. Damn you Sopranos för att det ska vara omöjligt att slita sig.

Just det, innan jag kryper iväg härifrån så måste jag tipsa om "The Blind Side", en film som vi såg igårkväll. Otroligt bra, och en sann historia. Se, om och om igen!

Golf!

Bortglömd i köket

Nu så! Skäll har jag fått i omgångar för att jag är så fruktansvärt dålig på att skriva här. Men nu gör jag det, och ska försöka hålla uppe mitt skrivande någolunda. Egentligen, varför skulle någon tro på mig angående det vid detta laget? Men det får väl vara.

Jag brukar känna för att skriva allting som hänt i princip från tidpunkt A (då jag skrev mitt förra inlägg) till tidpunkt B (ja, nu typ. Då jag skriver ett nytt). Men jag ska hålla mig ifrån den frestelsen nu då det kan infinna sig vissa svårigheter att komma ihåg allt som hänt av intresse från julafton fram tills nu... Det som har hänt av värde nu på sistone är väl främst att vi i princip har en flytt spikad till 90% säkerhet. Men jag skriver mer om det längre ner tillsammans med lite bilder som jag tog på visningen igår kväll.
Jag har åkt på min första böter förresten. Känns lite förjävligt. När vi flyttade ner så gick jag på Pressbyrån för att köpa ett SL access-kort, och jag frågade vad jag skulle ladda det med. Jag fick veta att jag skulle kunna åka med reducerat 30-dagars då jag är student. Så jag har gjort det hela tiden utan problem... Fram tills förra fredagen. Då blev jag stoppad i en kontroll på tunnelbanan för att jag inte var rabattberättigad att åka på 30-dagars då jag är över 20. Så jag fick en bot på 1200 kr och gick hem och kollade på SL's hemsida. Tydligen så finns det ett studentkort som kan åka på... Det irriterande är att det kostar typ 60 kr mer eller något. Det hade ju varit en annan sak om jag hade "lurat" SL på typ 200 kr varje månad, men nu handlar det ju bara om ett missförstånd och en väldigt symbolisk summa pengar. Så det känns ju verkligen så onödigt att behöva betala 1200 spänn för en sån grej.

Flytten då. Vi har ju bott här på Erik Sandbergs gata sedan i november och det är rktigt fint och bra på alla sätt. Problemet är att det är så jävla dyrt. Vi har ju absolut inte råd med den sortens hyra med den inkomst som vi har, så vi har letat efter något kanske lite mindre och framför allt billigare. Nu verkar vi äntligen ha hittat något. Det är en 2a på 57 kvm i Agnesberg som ligger en dryg kilometer nordost från det område i Solna där vi bor nu. Det är väldigt fräscha hus och ännu fräschare lägenheter. Rosanna var lyrisk över den halvmåneformade stora balkongen som fanns, och planlösningen var klockren för oss. Väldigt mysig. Jag tog lite bilder när vi var där igår som sagt, och jag lägger upp dem här nedan. Nu väntar vi bara på att killen vi ska byta lägenhet med ska höra av sig efter att han pratat med hyresvärden. Vi håller alla tummar och kanske en liten liten fåraherde för att allting ordnar sig.

Nu ska jag runda av och försöka jobba lite intensivt ett tag så att Rosanna får sin mysiga filmkväll med någon ny Sandra Bullock film som tydligen ska vara bra.

   

Golf!